Te med honung. Det är synd om mig.

Nu har Elli fortsatt sin resa till Gotland efter ett stopp i Stockholm hos oss sen i torsdagskväll. Det var ett kort besök men vi hann med lite kvalitetstid så som rosé på klipporna i solsken och lite fest med vänner.

I morse pallrade vi oss till söder för frukostbuffé på String och sedan slöade vi i solen för att man inte ska sitta inne när det är fint väder ute. Efter ett tag blev det dock för varmt och vi gick in istället. Nu sitter Elli på båten till Gotland och jag ligger här i soffan och är gnälligare än gnälligast. Är inne på min andra kopp med te med honung som förhoppningsvis ska bättra min hals som kliar något ofantligt. Jag svettas kopiösa mängder och tycker förbannat synd om mig som är ensam ikväll.

Då var det dags igen.

Ligger nerkrypen i sängen med tungt huvud, feber och nyser konstant. På golvet ligger en hög med snorpapper. Jag är förkyld och blev hemskickad från jobbet efter att ha varit där i mindre än trettio minuer.

Det  jag igår trodde var kattallergi då jag helt plötsligt blev snorig hemma hos Moa är inte kattallergi. Det är en pissig förkylning. Och den kommer lika olägligt som alltid. Jag behöver faktiskt jobba. Jag har faktiskt gruppredovisning idag klockan tre och det här är faktiskt den efterlängtade helgen då Elinor kommer på besök. Så det finns faktiskt bara en enda lösning på detta, nämligen att bli frisk. Och det kommer jag bli. Har köpt upp mig på kycklingsoppa och thaisoppa som säkerligen kommer göra susen tillsammans med halstabletter och alvedon.

Nu börjar kurerandet. Håll tummarna!

Jag är glad.

Idag är jag glad. Jag är glad trots att vädret har flexat från sol till moln till regn hela dagen. Jag är glad trots att jag sitter inne nu när solen har bestämt sig för att skina. Jag är glad för att jag lånat en bra bok på biblioteket idag som jag faktiskt har tid att läsa då studierna är nästintill klara bortsett från opponering och redovisning nästa vecka. Jag är glad att Fia slutade tidigt idag och kunde fika och umgås med henne hela dagen. Vi har rensat och burit ner en massa i förrådet för deras visning av lägenheten på söndag. Jag är glad för att vi lagade god mat och att jag nu är proppmätt. Jag är glad för att jag åker ner till Gotland i morgon.

Men mest glad är jag för att jag idag fick förfrågan att jobba halvtid i juni och heltid under sommaren. Min oro för att inte ha jobb är numera stillad.

Destination: Gotland

Resan till Gotland bokad! Tjo tjim! Åker ner på torsdag och hem igen till Stockholm på måndagen.

Rättelse

Nu läggs c-uppsatsen upp den 27e maj. Håll tummarna!

Den där examen…

I morse (läs: nyss) när jag vaknade hade jag fått mail av min handledare till c-uppsatsen som godkänner att jag går upp till opponering. Det känns otroligt otroligt otroligt jävla skönt då jag de senaste två veckorna halvt om halvt försvunnit då jag gått till jobbet och sedan kommit hem och pluggat, sen sovit. Det lilla,lilla, lilla kruxet med det hela är att deadline för uppsatsen var i onsdags. Jag mailade in min uppsats i måndags och får svaret av min handledare att hon har fullt upp hela veckan med saker hon planerat in långt innan. LÄS: Min handledare sket totalt i en deadline. Nu kan det om min allt mer förekommande kalleankaotur är framme vara så att jag inte får lägga upp min uppsats. Detta för att hon struntade i en deadline och valde att maila min examinator idag för att se om det skulle finnas möjlighet för mig att lägga upp på onsdag. I sin tur betyder detta att jag kanske inte har min examen till sommaren.

Here we go again!

Jag har råkat ut för Abba-feber igen. I julas när jag var hemma såg jag och mamma filmen. Det var så där riktigt mysigt där vi med varsit glas rött och befann oss i ett konstant fnitter- och sing-a-long-mood. Efter att ha sett filmen laddade jag ner filmens soundtrack och spelade och spelade och spelade. La över musiken på mobilen och spelade och spelade. Igår drog det igång igen. Drog ut med hörlurarna och spelade Abba högt. Stegen blir snabbare och ett automatiskt leende befinner sig på mina läppar.Nu önskar jag att någon av mina vänner kan drabbas och komma över i helgen på lite vin och sing-a-long. Anyone?

When you worry you make it double

När min bror kom till världen spelades Bobby Mc Ferrin med låten Don’t worry be happy.

Nyår 1986

När jag kom till världen spelades det i radion En sång till friheten med Björn Afzelius minns mamma. Varje gång mamma hör den låten ler hon så där med ögonen som bara en mamma kan göra. Hon sjunger med i låten och berättar för hundraelftionde gången om nyårsafton 1986 då hon står stor som ett hus i nyårsblåsa och vattnet helt plötsligt går. Hon berättar om hur de åkte till min gammelmormor och gammelmorfar för att lämna hunden de lovat att vakta och hur gammelmorfar gav henne och pappa en drös med mynt för att ha till p-automaten. Hon berättar om hur barnmorskorna sa till henne att knipa så att de kunde stoltsera med det förstfödda barnet 1987. Så blev det inte.  Hon berättar sen hur hon ligger i sjukhussängen efteråt med en liten radio under kudden och låten spelas. Här i berättandet går hon på refrängen ”Du är det finaste jag vet” och jag blir lika glad varje gång.

Visst är det sommar

…när man vaknar av att lägenheten är kokvarm och man är helt genomsvettig där man ligger under sitt vintriga duntäcke som var så skönt för bara några dagar sedan. Detta lilla problem kan enkelt förklaras av att vår lägenhet ligger precis i solens riktning på morgonen, så det gassar helt enkelt in i lägenheten fram till tolv. Så nu börjar det helt enkelt bli dags för att sova med öppna fönster för att slippa denna växthusvärme på morgonen, samt att eventuellt byta ut till tunnare täcke.. Problemet med öppna fönster är att korsdraget blir enormt, och våra smarta snören, band osv som håller fast fönstret för att det INTE ska blåsa upp ibland åker upp vilket resulterar i ras från fönsterbrädan. För några veckor rasade en blomkruka och gick i tusen bitar. Nu säkras fönstren som aldrig förr!

Egentligen är inte detta några problem, det är ju faktiskt helt underbart att det börjar bli sommar, men alltid finns det något att klaga på. Här i denna värme sitter jag nu helt svartklädd redo för intervju och svettas och dricker espresso. Jag får helt enkelt skylla mig själv gällande klädval och dryck. Nåväl, sommaren är på väg.